Här är min Pontus ett år lite drygt och just kommen till hjärtiva efter sin andra operation.
Han har inte blivit öppnad i bröstkorgen utan vid sidan.
Minns dagen med fasa!
När vi lämnat över han till narkosen gick vi omkring i dvala.
Sen när telefonsamtalet kom (ca 7 timmar senare) visste jag inte om jag vågade svara...
Men tack och lov hade allt gått bra och vi sprang ner till iva.
Nu är han en stilig tonåring med motorer som största intresse.
I dag har jag en ledig dag och skall då passa på att läsa ut boken som jag håller på mej innan jag drar igång med den tråkiga städningen...städar alltid på torsdagar!
Lydia skall till Ida i dag så jag lovade kasper att jag hämtar han halv ett redan när skolan slutar. Annars är han på frillo en timme till Lydia slutar så jag slipper gå dit ner två ggr.
Tråkigt väder har vi åxå! REGN!!!!
I morse när jag körde ungarna till skolan och skulle hem igen så hamnade jag vid sidan av vägen...igen...Fick ringa Janne!
Medans jag väntade på att han skulle komme skottade jag bort snön där framhjulet slirat fast.
Lätt som en plätt fick vi upp bussen!
Jag fick möte och kom för långt åt sidan och då glde bussen ner...
I går kom Janne hem med semlor (Ej Kaspervänliga men han fick annat) och dessa semlor var inte goda...för mkt ren mandelmassa och grädden var det knappt man såg...men de andra mumslade på ordentligt och tyckte dom var goda.
Jusst nu snurrar tvättmaskinen, och dammsugaren väntar i hörnet...men det gör även min bok!!! Vad tror ni att jag väljer?
Föresten så heter Lydias kanin Simba!
Ha en bra dag!!!
13 kommentarer:
Det räcker med att se bilden för att bli tårögd så jag förstår hur det måste ha kännts att vänta på beskedet om Pontus.
Jag som gissade att kaninen hette Lille Skutt....
Semlor är gott, bara de inte innehåller för mycket mandelmassa!!
Man kan nog inte föreställa sig hur det måste ha kännts för er, dom ser så små och späda ut och ändå klarar dom av så mycket!
ojojojoj, lilla Pontus, så söt han är, och vilken tapper liten hälte !!!! Wille öppnades åxå i sidan första gången... fy fabian, håller med man är som i dvala, jag var åxå i panik när telefonen ringde, så Willes pappa fick svara, jag klarade inte det, nu sist var man i ett töcken i flera månader, det är som om man igentligen inte gått igenom det man gått igenom utan att man bara drömt.
Inte ska du vara utan för vägbanan...Du ska tvinga de andra hamna dit.... *fniss* Så har jag gjort.... Men jag har fått köra upp dem där ifrån också! :)hehe...Ha en trevlig dag och helg!
Ganska snygg sköterska förresten...=)
Det är en fördel att städa på torsdagar, då blir ju helgen fri. Sitter och funderar om jag ska baka jitterbuggar snart. Tjejerna i staben har väldigt roligt åt detta, som om jag inte skulle kunna baka.
Erik
Åhhh har inga ord för de ni gått igenom. Men starka har ni ändå varit!!
Mår bara pest när jag läser om barn som drabbats för så allvarliga som du skriver om....och då i samma veva så inser jag hur tappra ni varit som klarat att gå igenom detta !! det går nog aldrig att förstå riktigt hur det känns.
Ja, säg det... Det är just det jag oroar mig för - att Jennas rum ska bli förråd igen som det var innan hon flyttade in. Hemska tanke!
Har tänkt att de ska bli gästrum men det ligger några tusenlappar bort med tanke på alla möbler jag vill ha in dit....:)
jag kan inte ens föreställa mig hur hemskt det var med operationerna när han var liten. Vågar knappt titta på bilden.
Tänk att det gick bra ialalfall.
(men måste ju kika lite för att se om Bettan hade rätt om sköterskan :-)
Huuu, det finns inget värre än när barn är allvarligt sjuka! Man skulle vilja byta med dem, och ta över sina barns sjukdomar hellre än att de ska behöva gå igenom det.
Har en kompis vars dotter föddes med hjärtfel och som har blivit opererad tre gånger, först vid drygt en veckas ålder, sen kring 6 och så nu för nåt år sen när hon var sådär 13-14 om jag minns rätt. Samtidigt som det är hemskt så blir man tacksam och imponerad av vad läkarna kan göra, det känns som underverk ibland.
den bilden kommer jag ihåg.
Kommer också ihåg hur orolig jag o mamma o pappa var så jag kan knappt föreställa mig hur ni själva kände.
Jag hoppas att aldrig behöva hamna i den sistsen själv.
Jag gissade rtt på Simba!! Wohoo!
Min vän.. tack för kramen! En lika stor och varm tillbaka till dig!
Bilden som du lagt in... jag kan knappt titta på den, utan att jag får börja svälja ner gråtet!
Vilken otroligt svår tid detta måste ha varit för dig! Jag tycker det har varit nog smärtsamt och jobbigt med min mammas alla hjärklaffsbyten!
Gud, tänk om det hade varit mitt barn????
Därför kan jag bara ge dig all all all min beundran för din styrka, och ditt mod att ta er igenom detta!!
Sov gott min vän...!
Skicka en kommentar