Gårdagens föreställning gick jättebra!
Det var fullsatt på bibblan.
Sen var dom ju faktiskt åxå på Kommunhuset och sjöng julsånger!
Jag stod där och kände hur det brände under ögonlocken...
Att se sitt barn uppträda har alltid vart så känsligt.
Man är både omättligt stolt och rörd.
Efter allt uppträdande och Frasseätande for vi sålunda till Ikea.
Där köpte jag nu äntligen lampan som jag suktat efter i flera månader.
"Kristall" heter den.
Den hänger nu så fint ovanför köksbordet...tack vare Nicke,Jesper,Pontus och Janne...tror dom ja...Efter mitt enorma tjat ska det vara!
Den gamla lampan hängde dom upp mittemellan sofforna...häftigt vart det!
Kasper, den lilla godingen hängde över en ljuslykta...
"Pappa! Känn om jag har feber" sa han sen...
Det enda Janne såg var det lilla livets svedda pannlugg...
Plus lukten av bränt hår!
Sen sprang Kasper på toan och försökte blötkamma lite så att jag inte skulle se det...
Han gör nog aldrig om det! Alltså värmer pannan i ett ljus.
Joannah och Algot var åxå här i går en sväng.
Peter skulle jobba.
Gjorde en Dajmkaka som jag givetvis brände av i ugnen...annars hade den vart riktigt god!
I kväll är det "Viktorias hjärta" på tv4 klockan 9.
Se den!
Hon var nyss med i Nyhetsmorgon.
Känns riktigt bra att veta att hon lever och mår bra innan man ser dokumentären.
Fast tårarna blir nog inte mindre för det.
I dag ska jag jobba som vanligt sen är det simning för tjejerna.
Om jag hinner så blir det nog en och annan kakdeg åxå.
Småisarna tycker att det är dags nu!
Vi längtar så mkt efter julen här.
Samtidigt känns det så sorgligt och lessamt när jag tänker på de som inte finns här på vår jord mera.
Det har vart så mycket sorger och bedrövelser de senaste åren.
Nåväl, mina vänner! Ha nu en riktigt bra dag! Det skall jag ha!
3 kommentarer:
Jag förstår verkligen hur stolt och rörd du var vid uppträdandet. Mina pojkar har aldrig tyckt om att uppträda, men nått luciatåg och nån skolpjäs har det väl ändå blivit och där har jag alltid stått längst fram och kämpat för att hålla tillbaka tårarna. Stjärngossar, det är mina absolut finaste minnen!
Det är samma för mig, nu har ju inte mina barn haft så många uppträdanden ännu men det räcker med att se andras barn uppträda för att jag ska gråta. Minns när Heidis systerdotter framförde Genom Eld och Vatten med Sarek på Heidi och Jonas bröllop. Jag blir fortfarande tårögd när jag hör den låten och minns hur himla bra hon var, hon var bara 7 år och SÅ duktig!
Jag var också stolt som en tupp !!!!
Och visst har vi haft en trevlig helg trots att hamburgare har sprutat ut genom öronen;)
Skicka en kommentar